Artikel baserat på studien
The Neuroscience of coaching

Richard E. Boyatzis & Anthony I. Jack, Case Western Reserve University, har genomfört ett antal studier och jämfört dessa med tidigare studier/experiment samt teorier om hjärnans mottagande av handlingar, förändringar, tryggt lärande men inte minst beteendeförändringar hos klienter i professionella roller.

Det har genomförts en första studie där ett tjugotal (10 män, 10 kvinnor) klienter deltog. Där två professionella coacher (doktorerande studenter) coachade deltagarna i 30 minuters samtal. Efter samtalet (3–5 samtal) skickade en (extern) tredje coach ut en enkät där klienterna svarade på frågor kring samtalet. Man gjorde en andra studie några år senare där man även scannade förändringar och aktivitet i hjärnan hos deltagande klienter enligt samma tidsperiod som tidigare genomförd studie. Coacherna coachade enligt följande coaching approacher; Coaching with compassion (i.e.,Coaching to the Positive Emotional attractor – PEA) och Coaching with compliance (i.e., Coaching to the Negative Emotional attractor – NEA)

Studien visade på följande:
  • PEA; triggar igång delar av hjärnan som är associerade med att se ”stora bilden”, engagemang, motivation, stresshantering, parasympatiska nervsystemet
    • Aktiverar hjärnans visuella system och uppmuntrar klienten att använda sig av visualisering för vidare motivation samt stressreglering. Med andra ord aktiveras den sociala delen av hjärnan (DMN: Default Mode Network) som ser en övergripande bild utifrån macro och ner till microperspektiv för att sätta mål, flexibilitet, öppenhet, lösning från roten. Långsiktig hållbar förändring och rörelse.
  • NEA; framkallade skuldkänslor, skyldigheter och var mer skarp/slipande.
    • Här aktiverades klientens till att bli mer stressfylld självmedveten, dömande, starkare negation av pliktkänsla. Vilket reducerade motivationsfaktorn för att anta den riktiga förändringen. Eftersom fokus är på problemet och mer faktabaserad hittar klienten kortsiktiga lösningar som inte genererar långsiktig permanent förändring. NEA aktiverar och/eller förstärker vår primitiva del av hjärnan (TPN: Task Positive Network) som till exempel Amygdala.

 

Summering: Det är ett faktum att vi har två starka nätverk (sidor) som är i spänning med varandra (Social / emotional concepts (DMN) & perceptual / analytic concepts (TPN) samtidigt som de är beroende av varandra. Detta blir än mer markant i professionella roller och sammanhang där vi behöver balansera båda nätverken för att kunna uppfylla och genomföra våra åtaganden. Vi behöver TPN för problemlösning, analysera saker etc och DMN för att öppna upp för nya idéer, scanna av omgivning etc. Särskilt tydligt kan det bli det ur andlig / religiös mening.

Studien visar på samt bekräftar att vi som coachar ska uppmuntra och anta en PEA-approach men inte minst att vara lyhörda med närvaro och empatisk medkänsla för hur splittrad klientens oro kan te sig i uttryck. Både genomförda studier samt refererad teori visar på att coachingen är mest effektiv när den är DMN-fokuserad. I och med DMN-fokus kan coachen supporta klienten att ta sig förbi och övergå emotionella blockeringar genom aktivt lyssnande, närvaro samt förståelse i processen.

Mycket intressant artikel och forskning som vi kan absolut förkovra oss vidare i samt som kan tillämpas mer av inom ICF:s arbete.

Vidare uppföljning:

Vad som saknas är faktiskt data/siffror/bilder på hur den fysiska hjärnan förändrades?

Vad händer efter studierna med klienterna?

Finns det uppföljning på dem?

Kan det vara kulturella skillnader beroende på var klienten är från och befinner sig geografiskt?

Här finns mer att djupdyka i för branschens fortsatta utveckling och som även efterfrågas i en del sammanhang av klienter om evidensbaserade resultat.

 

Artikel författad av: Leyla Avzel 23 April 2019