Av Marie-Louice Wallin ICF ACC
Ett coachande förhållningssätt vilar på övertygelsen om att alla människor har svaren inom sig. Svaren på vad som är viktigt för just hen, vad hen behöver göra och vilket stöd och vilka resurser som hen behöver för att lyckas. I ett möte blir din förmåga att skapa utrymme för detta avgörande för om din samtalspartners inre visdom och kunskap får möjlighet att blomstra.
Goda råd
Den positiva människosyn som det coachande förhållningssättet vilar på förutsätter att människor är både villiga och kapabla att lösa sina egna problem och dilemman. Detta synsätt gör din samtalspartner till ägare av både sitt dilemma och lösningen av detta. Detta sätt att se på dilemmat skapar även tydlighet kring att ansvaret för val och handlingar ligger hos din samtalspartner.
Ett coachande förhållningssätt utgår från att vi var och en är expert på vår egen verklighet – ett mycket jagstärkande förhållningssätt. På så vis hjälper du din samtalspartner att belysa sin egen verklighet och skapa nya perspektiv. Detta sker inifrån hen själv, hen är själv ägare av både angelägenhet och förändring.
När du får frågan ”Vad tycker du att jag ska göra?” kan du välja att agera utifrån olika perspektiv. Du kan välja ett coachande perspektiv som ger din samtalspartner möjligheter att själv hitta sitt svar och där med öka sin kunskap om och tilltro till sig själv. Eller så kan du välja ett perspektiv där din egen kunskap står i fokus.
Frågan ”Vad tycker du jag ska göra” kan vara en utmaning framför allt om du har kunskap och erfarenhet i ämnet. Det är lätt att i det läget tappa bort grundtanken om varje individs inre potential och i välvilja börja ge råd om hur hen ska agera. Här behöver du ställa dig frågan om ditt råd adresserar din samtalspartners bästa eller om rådet ges för att tillfredsställa ditt eget ego, behovet av att glänsa.
Goda råd har sitt ursprung i den verklighet de kommer från, dvs. givarens. Sett ur denna synvinkel blir det logiska att ge sig själv de goda råden. Till exempel med frågan:
- Om det var jag som var i din situation, vilket råd skulle du ge mig?
Om du vill agera utifrån ett coachande perspektiv för att stärka och utveckla din samtalspartners förmåga att ge sig själv de goda råden ställer du frågor som adresserar både logik, känsla, motivation, egna värderingar och handlingar hos din samtalspartner. Dessa frågeställningar är kraftfulla verktyg i samtalet och skapar insikter, tydlighet och struktur.
- Hur tänker du kring detta?
- Vad tycker du?
- Hur känns det för dig?
- Vad är viktigt för dig?
- Vad betyder detta för dig?
- Om du får önska – vad vill du göra?
- Vad kan du göra?
- När ska du göra det?
Goda råd och dubbla roller
Ibland kommer du att befinna dig i två roller samtidigt, både som samtalspartner och expert inom ett visst område. Även i detta läge kan du agera för att stärka och utveckla din samtalspartners förmåga till att hitta sina egna svar och lösningar. Du gör det genom att på ett mer generellt sätt delge ditt perspektiv
- Jag vet att andra gjort på det här sättet…..
- Jag har sett goda resultat genom att……
- Har du funderat på att….?
- Vad tror du om att…?
För att låta din samtalspartner äga svaret låter du hen fördjupa sig i detta och skapa sin egen betydelse av perspektivet. Det viktiga är vilket lärande dit perspektiv ger, inte att ditt perspektiv är det rätta.
- Hur är det påståendet användbart för dig?
- På vilket sätt kan du använda dig av den informationen?
- Vad tar du med dig från detta som du inte var medveten om tidigare?
Var lite barnsligt frågvis!
Hur gör våra barn för att lära och förstå?
Jo, de ställer frågor. Ofta korta, enkla och mycket raka frågor. Barns frågor kommer från ett genuint intresse – de är verkligen nyfikna och vill veta, vill förstå. De frågar inte för att ”snoka” eller för att hitta fel. Så klokt av dem – vem vill inte berätta för någon som verkligen är intresserad?
Frågor är ett effektivt verktyg i mötet med andra människor – om vi vill mötas och öka förståelsen för varandra och hjälpa varandra att växa.
Ibland behöver vi, precis som våra barn gör, ställa känsliga frågor. Detta har en positiv effekt – att skapa reflektion och ökad medvetenhet. Just känsliga frågor eller klargöranden kan vara det som får oss att ”vakna upp”. Alla har vi varit med om ett smärtsamt ”sanningens ögonblick”, vilket vi senare känner stor tacksamhet inför.
Barn frågar ofta – Varför då? Detta får oss vuxna att vilja berätta för att ge barnet ny kunskap. Då vuxna människor möts av ”varför-frågor” intar de lätt en försvarsställning eller försöker förklara och rättfärdiga sina handlingar på ett mentalt plan vilket inte leder till ny kunskap. I mötet med vuxna kan frågor av typen Vad? Vem? Var? Hur? När? – vara mer utvecklande för att skapa reflektion och ny kunskap.
Det viktigaste är inte vilken fråga du ställer utan motpartens respons på din fråga.
Korta och kärnfulla frågor är oftast mer kraftfulla då de ”sätter fingret på” kärnan i angelägenheten.