Lars-Göran Halvdansson är ny volontär i ICF Redaktionsråd.

Möt Lars-Göran Halvdansson, ny medlem i ICFs redaktionsråd.

Jag vet inte om ni känner till filmen Sliding doors. Filmen har i alla fall två parallella handlingar där en kvinna från London i den ena missar tåget. I den andra hinner hon med.

De två olika händelserna leder till två helt olika liv.

Fascinerande tanke att tänka om mitt eget liv. Vad skulle hänt om? Eller om inte?

I mitt eget liv har funnits en hel del avgörande ögonblick. Det ena, som på något sätt sammanföll med starten på en enorm resa i personlig utveckling, var när jag i mitten på 1990-talet bestämde mig för att gå en skrivkurs. Ett märkligt beslut på ett sätt då jag aldrig skrivit något innan. Ett mer förståeligt beslut då jag levde ett liv i olycka med brutalt dåligt självförtroende och så innerligt gärna ville ”bli nåt.” Det blev starten på ett liv som skrivande med författarskap och en nu mer än 20 år lång journalistbana.

Det andra avgörande ögonblicket var en bit in på 2000-talet. Resan i personlig utveckling hade fortsatt. Livet, och även jag som person, var något helt annat. Men intresset för att växa som människa var större än någonsin.

Då dök det upp en annons om att prova coaching. Ett sanslöst billigt erbjudande om fem tillfällen från en kvinna i Umeå som heter Anna Åberg. Jag nappade, blev coachad och det var som att det sa klick i huvudet. Efter tio års resa i personlig utveckling med böcker, föreläsningar och enormt med tankearbete kom ett verktyg som var så sanslöst effektivt! Att hitta sina egna svar och lösningar! Jag var såld. När Anna tillsammans med en kollega så startade den första coachutbildningen i Umeå så tvekade jag inte speciellt länge.

Skrivkursen blev starten på en resa mot en försörjning som skribent. Min första coaching blev starten på det som dels är en inkomstkälla, men framför allt ett brinn. Det som skapar mening i mitt liv. Att få hjälpa andra människor att nå sina mål. Att få vara med på resan, stötta, hitta nycklar till att låsa upp dörrarna till den potential som människor går och bär på. Och de svar och lösningar som finns där.

Och sen de två spåren ihop. Skrivande och coaching. När min fantastiska kollega Marlene Bergqvist frågade om jag inte skulle vara intresserad av att bli volontär i redaktionsrådet, så varför inte. Att på det sättet också kunna bidra till andra människor blev självklart att tacka ja till.

Sliding doors. Tänk om jag inte sagt jag till att gå skrivkursen? Tänk om jag inte vågat skicka in min första artikel till den tidning jag fortfarande jobbat för? Tänk om jag inte vågat tacka ja till min första coaching?

Livet skulle helt säkert ha tagit en annan riktning.

Jag är väldigt glad att det inte gjorde det.

Lars-Göran Halvdansson

ICF PCC coach och medlem i redaktionsrådet