Förändringstakten i vårt samhälle ökar – mycket sker snabbare idag än förr i tiden, vare sig det var för 10, 50 eller 100 år sedan. Vi vet att vi alla behöver förhålla oss till detta faktum på ett eller annat sätt och ja, mycket underlättas om vi är nyfikna på det nya istället för att göra motstånd.

Coaching hör till ett av dessa ”smånya” fenomen. Det största internationella branschförbundet, International Coach Federation (ICF) med sina 29 000 medlemmar¹ (varav 270 i ICF Sverige) firar 22 år i år.

Vikki G Brock²har skrivit en avhandling om coachingens historia³ där hon tar upp 366 påverkare: Originators – från tidigt 1900-tal fram till 1980-talet då Transmitters tog vid och som på 1990-talet skalade upp coachingen med hjälp av Later generation. Liksom KBT-are hänvisar Brock till Platon och Sokrates som tidiga källor – men även österländsk filosofi har påverkat. De vetenskapliga fält som har bidragit till coachingens utveckling kommer främst från beteendevetenskaperna psykologi, sociologi, pedagogik samt ekonomi men också via idrotten och neurovetenskapen (nervsystem, hjärnan).

Vem definierar coaching?

Låt oss ändå säga att coach är ett ungt yrke eftersom det först i slutet av 1990-talet började nå ut i större skala och då även i organisationer. Vem ska då definiera detta yrke? Titeln är fri – alla kan kalla sig coach och det är många som också gör det. Den positiva framåtriktade och resultatfokuserade metoden attraherar.

I Sverige har en del större organisationer, myndigheter och kommuner sedan ett antal år börjat upphandla coaching. Jag har följt en del av dessa och noterar att bilden/definitionen av coaching ofta är ganska spretig och sällan efterfrågas coachspecfik utbildning, än mindre certifiering. Men det kommer fler och fler som vet och känner till att yrket som professionell coach börjar växa fram! T ex personalchefer som själva har viss coachutbildning eller som haft egen coach – de har en helt annan tyngd i sina beställarkrav. De företag/konsulter som lämnar anbud har (utöver coacher) ofta en bakgrund som managementkonsult eller ibland som psykologer/terapeuter. Det är intressant tycker jag att två etablerade yrkeskategorier så lätt svarar an och säger sig utöva något som andra tycker kräver speciell utbildning och träning – och ser som ett eget yrke. Många vill som sagt rida på den positiva coachvågen! Men vet beställaren vad hen vill ha och vet beställaren vad skillnaderna är mellan dessa yrkeskategorier? De kanske vet vad de får, men inte vad de går miste om.

Så här definierar ICF coaching: – Coaching är ett partnerskap med klienter i en medvetandegörande och kreativ process som inspirerar klienter att maximera sin personliga och professionella potential.

1 § 2 Managementkonsult enligt Sveriges Managementkonsulters stadgar: En managementkonsult respektive managementkonsultföretag är en konsult eller managementkonsultföretag som utifrån en självständig och oberoende position tillhandahåller råd och/eller praktisk assistans inom organisationsövergripande ledningsärenden (definitioner av verksamhetsområden se § 3).

Coachmodellen baseras som jag ser det på det ontologiska perspektivet, dvs vårt varande. Det innebär att coacher ställer dig frågan – vem är du, vem vill du vara och vem behöver du vara för att klara av allt du vill uppnå?! En coach undrar hur du vill att din framtid ska se ut. Ståendes i denna framtid är det lättare att se stegen som ska leda dit. Detta perspektiv och arbetssätt är fundamentalt skilt från både managementkonsulter⁴ och terapeuter som båda anlitas som expert för att ställa diagnos, ge råd eller behandling, vägledning och information. Coachen arbetar med transformation – som kan sägas innebära ett skiftat varande och som en följd av det ett annat, nytt agerande (och därmed resultat).

För coacher finns det ett flertal oberoende bransch/yrkesförbund i världen. ICF är både det äldsta och det största i världen. Det är också det förbund som flest professionella coacher i Sverige har anslutit sig till. ICF är anslutet som branschorganisation inom Riksförbundet Företagarna.

Här i Sverige bedriver även EMCC, European Mentoring & Coaching Council, viss verksamhet. De certifierar både mentorer och coacher. De har sitt huvudsäte i England och är stora i Europa (ca 5000 medlemmar totalt).

ICC, International Coaching Community, startade 2001 och har drygt 6000 egna medlemmar – de som har gått deras utbildningar. De är alltså inte oberoende på samma vis som ICF och EMCC. Är kopplade till Skandinaviska ledarhögskolan.

Jag skulle vilja föreslå att branschförbunden är de aktörer som visar vägen i denna definitionsfråga och det är dem man som upphandlare ska vända sig till. Branschförbunden arbetar med att kvalitetssäkra yrket genom att definiera professionell coaching, skapa etiska regler, kompetenskriterier och oberoende certifieringsprocesser – allt för att kunden ska känna sig trygg med att få en säker leverans.

Anna Eriksson
ICF Master Certified Coach (MCC), Ledamot i ICF Etiska Råd, ICF Medlem sedan 2002, Fil kand beteendevetare

Del 2 i artikelserien publiceras 14 november 2017