Av Marie-Louice Wallin ICF ACC

Coachande förhållningssätt – Dina medmänniskor är resursstarka
Det coachande förhållningssättet utgår från att alla människor är resursstarka, kunniga och kapabla – vilket är ett oerhört jag-stärkande förhållningssätt. Detta bemötande blir extra viktigt i situationer då vår egen tilltro till oss själva svajar eller då vår tillvaro upplevs som osäker.

Undersökningar visar att såväl organisationer som enskilda individer mår dåligt och presterar sämre då vi inte tar oss/ges tid för att lyssna på varandra. Att inte lyssna leder till missförstånd och konflikter, dåliga beslut, sämre möten, minskad energi och förlorat engagemang och det är inte svårt att räkna ut att detta påverkar både det ekonomiska- och det mänskliga kontot negativt. Ett coachande förhållningssätt inte bara spar tid och pengar – det gör att människor både mår och presterar bättre.

Människor som blir sedda och bekräftade känner sig betydelsefulla och vill engagera sig och ta ansvar för sig och sin del. Har vi råd att inte lyssna på varandra, verkligen lyssna på varandra?
Hur påverkas du i ett möte med någon som verkligen är intresserad av just dig?

De flesta av oss upplever detta mycket positivt och jag-stärkande. Att mötas av intresse och nyfikenhet har ofta den effekten på oss människor att vi gärna berättar mer om oss själva, vi bjuder in den andre i vår värld.

Att mötas av en människa som inte tror sig veta mer om dig än vad du gör själv är oerhört bekräftande.

I praktiken ger detta förhållningssätt att du genom frågor hjälper och stöttar din samtalspartner att själv finna svaren och vägen till handling och förändring. Värdet i detta förhållningssätt i mötet med människor formulerade Sokrates på följande sätt;

”Jag kan inte lära någon någonting.
Jag kan bara få dem att tänka, vilket är mycket mer värt än att förmedla min egen vision”

Stäng det egna arkivskåpet
Det är lätt och naturligt att i samtal med andra referera till sig själv, egna erfarenheter och problemlösningar. Fundera över om och hur detta hjälper din samtalspartner att växa och ta sig an sina egna utmaningar.

Du är inte ett oskrivet blad, du har egna erfarenheter, förutfattade meningar och tolkningar. I ett icke vetande och icke värderande förhållningssätt har du förmåga att låta detta vara i bakgrunden, att stänga det egna arkivskåpet.

I tider av tidspress, stress och egen otillräcklighetskänsla kan detta vara en utmaning- kanske känner du att det går fortare om du talar om hur den andre ska göra för att lösa utmaningen.

Goda råd – för vems skull?
Att ge goda råd till någon som befinner sig i ett av livets dilemman bottnar i att vi vill vara hjälpsamma och duktiga (inget ont idet). Det är viktigt för oss att hjälpa dem som befinner sig i vår flock för flockens gemensamma styrka. Att vara hjälpsam gör även att vi kommer i en god dager inför våra flockmedlemmar och det säkerställer en plats i flocken.

Det kan dock vara klokt att titta på det goda rådets ursprung – dina egna värderingar, kunskaper och erfarenheter av hur du löst ett liknande dilemma. Frågan är hur relevant din lösning är för din samtalspartner?

Då vi människor får hjälp att hitta våra egna lösningar växer vi inifrån och ut. Vi blir också mer benägna att ta ansvar för våra handlingar om dessa kommer som ett resultat av våra egna insikter och önskningar om hur vi vill göra.

Om du vill hjälpa någon att komma vidare, fråga om hen vill ha din hjälp och på vilket sätt du på bästa sätt kan vara till hjälp.
Vilken hjälp behöver du?
Hur kan jag hjälpa dig?

Utforskande frågor – Frågor som berör och engagerar
För att hjälpa din samtalspartner att hitta sina egna vägar till problemlösningar kan du ställa frågor, frågor som gör att din partner behöver gå utanför sin egen trygghetszon (då det handlar om att hantera en ofrivillig förändring, räcker det långt att söka svaren inom den egna trygghetszonen), frågor som gör att din samtalspartner hittar sina egna svar. Det är dessa svar som blir verktygen för att hantera eller skapa en förändring, där din samtalspartner känner sig delaktig och ansvarig i sin egen process.

Dessa frågor hittar du i din genuina nyfikenhet och ditt genuina intresse för den du samtalar med. Dessa frågor handlar om vad, hur, vem, när, på vilket sätt etc. Dessa frågor kan vara lite närgångna, jag kanske till och med lite besvärliga eller obekväma. Frågorna har dock alltid ett gott syfte – att hjälpa din samtalspartner mot nya möjligheter.

Hur menar du då? Hur känns det för dig?
Hur vill du att det ska vara? Vad vill du?
Vad behöver du? På vilket sätt vill du göra?
Vad kan du göra? När kan du göra det?

Vad betyder det för dig? Vems ansvar är detta?
Vilket är ditt ansvar? Vad kan du ta ansvar för?

Din samtalspartner kommer troligen att tacka dig för att du ställt just dessa frågor- hen kommer kanske t.o.m. uppleva att du gett många goda råd!

Marie-Louice Wallin, ICF ACC