Artikelförfattare: Karolina Palmberg, ICF ACC
Vi kommer behöva släppa taget om många tankar uppfattningar och beteenden, omvärdera det som vi tidigare höll kärt och viktigt. Skapa nya alternativ och välja nya sanningar om hur jag uppfattar det som sker och hur jag agerar i världen. Just nu är det väldigt mycket känslor i omlopp, otrygghet och ovisshet om framtiden, känslan att ha förlorat sitt naturliga sammanhang, känslor om fysisk och social distansering.
Tunga budskap handlar om hur många som är drabbade, inskränkningar i vårt naturliga rörelsemönster, många jobb försvinner och företag går i konkurs, sjukvårdsmaterial och skyddsutrustning tar slut. Vi lever i en otrygg värld, en värld där allt som var bekant och känt igår eller förra veckan nu är obekant och okänt.
En Infodemi kom samtidigt som pandemin och vi översköljdes av information, det pratades covid-19 överallt och samtal och inlägg på sociala medier kan trigga en stressrespons i kroppen och aktivera vårt flight-fight- freeze system och försvaga vårt immunförsvar, vilket är motsatsen till vad vi verkligen behöver i tider av kaos och kontrollförlust. Signaler om fara och akut stress kan låsa sig fast i kroppen men vi reagerar också olika, några med förnekelse,- det går snart över, det är som vilken annan influensa som helst, andra är rationella och söker fakta och några hamnar i kris och panik.
I dagens moderna samhälle går vi omkring med vår urgamla hjärna programmerad för ett liv där vi fokuserade på det som inte fungerar, hot, faror och fiender, lurar överallt. Vilket idag har blivit vår verklighet, vilket blir ytterligare en paradox och bidrar till känslor av förvirring och utanförskap. En känsla av maktlöshet infinner sig, vi känner oss utsatta och ensamma. Ingenting är rätt eller fel, ont eller gott det bara är. Vi använder oss av olika sätt att hantera våra känslor på, träning, överäta/hetsäta, inte äta, sex, shopping, yoga, fysisk aktivitet eller annan aktivitet, och här har vi alla våra individuella coping-strategier. Kroppen och sinnet behöver känna lugn, ro och trygghet för att kunna agera och fatta kloka beslut.
Många jobbar hemma och har dessutom hela familjen samlad omkring sig, även det en ovan situation där många av oss tidigare gått iväg på morgonen och återkommer framåt eftermiddagen och kvällen. Vi umgås med våra nära och kära på ett sätt som är nytt och ovant. Vuxna och ungdomar som jobbar hemma med olika saker, nya digitala lösningar och en helt ny vardag. Helt plötsligt är det gemensamma arbetsdagar, lunchraster, och vardagen ska organiseras på ett nytt sätt. Vi ser varandra och börjar upptäcka saker som inte varit synliga innan.
Flera samtal till mig har handlat om hur våra unga mår och hur ska vi prata med dem om vår oro? Finns det några rekommendationer och hur närmar vi oss varandra, hur tar vi det där samtalet i en tid där vi kanske redan är oroliga och stressade och så ska vi dessutom ta ett besvärligt samtal., ett samtal som är obekvämt och inte kanske ens kommer att uppskattas av den vi är orolig för.
Här är mina tips:
- Boka en tid -på allvar, säg att det är viktigt att du vill prata, boka en tid då ni inte är upptagna av något annat.
- Börja samtalet med att säga ; Jag är orolig för dig, jag har lagt märke till att nu när vi varit hemma tillsammans så väger du dig flera gånger om dagen, äter väldigt lite till lunch och jag upplever dig mera rastlös än tidigare. (Eller vad det nu kan handla om).
- Ställ din fråga; stämmer det? Och INVÄNTA svaret, vänta och fyll inte i med någon ytterligare fråga utan vänta. Ibland kommer det inget svar utan vederbörande blir arg och kanske ledsen eller svarar att bry dig inte eller något annat. Tacka för samtalet och säg, jag är fortfarande orolig och om du vill berätta vid ett annat tillfälle så finns jag här och jag kommer fortsätta fråga utifrån att jag är orolig och erbjuda min hjälp.
3b. Om du får ett svar: Lyssna utan att avbryta, tänk kärleksfulla tankar och fortsätt att lyssna utan att säga något, och när personen pratat klart. Tacka för samtalet och fråga hur ni ska gå vidare och vad kan jag hjälpa dig med?
Genom att inte avbryta och istället skapa en trygg kärleksfull miljö kan personen tänka självständigt och vi kan tillsammans lägga tillbaka ansvar till den som äger situationen och ser till att de har möjligheter, resurser och verktyg att lösa sin situation. Empowerment och rescilience när det fungerar som bäst- egenmakt att lösa sina egna problem och förmåga att resa sig igen efter en motgång.
Sammanfattningsvis vill jag skriva lite om rädslan om att be om hjälp, en rädsla som hänger ihop med rädslan att bli avvisad, jag klarar mig själv tanken är lättare att hantera än att utsätta sig för risken att bli nekad att få vara med eller att bli nekad att få hjälp.
I min värld är ensam inte stark utan jag gillar att samskapa, att vi tillsammans bygger en lite bättre värld att leva i, tillsammans med andra och med varandra. Att vi vågar uppmuntra varandra och oss själva att tänka självständigt, uppskattar nya tankar och skapar skillnad mellan tanke känsla och handling. Genom att uppmärksamma tankar och känslor och i lugn och ro och uppmuntra självständigt tänkande kan vi hjälpa andra och oss själva och hitta alternativa lösningar vilket bidrar till en lite bättre värld att leva i ensam och tillsammans!
Artikelförfattare: Karolina Palmberg, ICF ACC