I rapporten The state of play in coaching in Sweden – nuläget i svensk coachning ges en lägesrapport över coachingsverige i förhållande till Europa. I den här artikeln beskriver vi hur svenska coacher skiljer sig från sina europeiska kollegor när det kommer till avtalsskrivande med företagskunder.

Coaching är ofta en trepartsaffär där det finns en kund som köper in tjänsten men det är inte nödvändigtvis inköparen som sedan är den som nyttjar den. Det kan t.ex. vara en HR-avdelning som köper in coaching till företagets chefer, en företagsledning som köper in coaching till en nyanställd eller en överordnad som köper in teamcoaching åt ett arbetslag.

I coachvärlden kallas de tre parterna då coach, kund ((den som betalar för tjänsten) och klient/coachee (den som blir coachad. Det kan dessutom finnas en fjärde part i de fall coachen arbetar för ett företag med flera coacher, som anställd eller som underkonsult, och där det då finns en säljrepresentant eller upphandlingsansvarig som hanterar huvudavtalet.

Fler skriftliga avtal i Sverige

Den trans-europeíska studien visar att coacher i Sverige i större utsträckning än sina kollegor upprättar skriftliga avtal som omfattar alla tre parter i överenskommelsen. I Storbritannien är det exempelvis betydligt vanligare med muntliga avtal direkt med den coachade (37%) och i Europa som snitt säger 25 % av coacherna att det är den vanligaste modellen medan värdet här i Sverige bara är 7 % som anger det som det vanligaste alternativet.

Bland svenska coacher anger istället den största andelen, 37%, att den vanligaste formen av avtal är ett skriftligt avtal med alla tre parter. I övriga Europa är det betydligt ovanligare, endast 12% uppger det som vanligast förekommande.

Man kan ju fundera på hur det kommer sig att det skiljer så mycket i affärskultur i coachvärlden. kan det ha att göra med vem man ser som sin primära partner när man levererar coaching? Nej, det verkar inte så. Svenska coacher uppger nämligen också att de i större utsträckningar än sina kollegor ser den enskilda klienten som primär partner (79% jämfört med 55% i Europa). Även om övriga Europa också ser den individuella klienten/coacheen som primär partner sticker de svenska coacherna alltså ut i sin prioritering här men ändå har man samtidigt ett större fokus på skriftliga trepartsöverenskommelser med både den individuella klienten och den inköpande kunden.

Man kan tolka det som att i uppdragsutformandet inför coaching fäster de svenska coacherna stor vikt vid att ha alla tre parter med i överenskommelsen och att verkligen leverera rätt tjänst till köparen. När coaching väl påbörjas blir den coachade klienten primär partner då det är där det faktiska samarbetet sker och man arbetar då utifrån den av alla tre parter överenskomna riktningen.

Den tolkningen styrks av att det i svensk företagscoaching är mycket vanligt med treparts-samtal inför en coachingserie. Det går vanligen till så att beställande överordnad, den som ska coachas och coachen möts i ett gemensamt samtal kring förväntningar och mål med coachingen. Beställaren lämnar sedan processen och coach och klient arbetar vidare utifrån de överenskomna målen. Ibland görs en incheckning med trepartssamtal i mitten av en längre serie och/eller i ett avslutande trepartssamtal.

Innehållsrika överenskommelser

Svenska coacher skriver även mer innehållsrika avtal än sina Europeiska kollegor. På samtliga punkter som efterfrågas i studien anger svenska coacher i högre utsträckning att just den informationen vanligen finns med i deras avtal.

I studien efterfrågas 7 avtalsdelar i överenskommelsen med den individuella klienten: hur klagomål kan framföras, hur coachen kommer att utvärdera värdet av sessionerna, vad som inte omfattas av konfidentialitet och vad som gör det, avbokningsregler, ansvaret hos de olika inblandade parterna samt en definition av vad coaching är. På samtliga dessa anger svenska coacher i högre utsträckning än Europasnittet att det är information som finns i deras avtal.

För avtal mellan coach och organisation, dvs kunden, frågar studien om samma 7 områden och även där är det för svenska coacher vanligare på alla parametrar att det ingår i kontraktet.

En svensk coach tycks alltså skriva noggranna och innehållsrika överenskommelser med parterna i en affär. Det tyder på ett högt ansvarstagande för sin tjänst. Coaching är sedan flera år en inom EU självreglerande tjänst och ett av de sätt som branschen i Sverige använt sig av för att reglera marknaden är att professionella coacher är tydliga med vad de erbjuder och inte. Man ska till exempel som klient kunna känna sig trygg med var gränserna går kring vilken information som förmedlas till inköpande chef och hur. Man ska som kund kunna känna sig trygg med de tjänster man nyttjar och veta vad man får.

Har man anlitat en coach som är medlem i och/eller certifierad av ICF finns alltid möjligheten att vända sig till förbundets etiska råd om man inte tycker coachen levt upp till sina löften.

Lena Gustafsson, Jonathan Passmore, Hazel Brown